Vi har börjat med en liten matkassa hemma. Vi ska lägga ett visst antal tusen varje månad i en burk och sparar alla kvitton också för att få lite bättre koll på hushållskassan. Lite roligt faktiskt. Och ännu roligare är det ju att lägga pengarna i en burk som är lite mer än en vanlig burk.

Syns inte så bra på bilden men det står mat på burken. Ordet matpengar fick inte plats. Tänkte från början att det skulle vara en lite låda som det skulle stå, just det matlåda på : )

I söndags var det lasagne dag i Lucias hus. En hederlig köttfärsvariant svängdes ihop, i den mån man nu kan svänga ihop en lasagne. Den andra varianten däremot, en vegetarisk, svängde jag ihop på en svinblink. Det var första gången jag gjorde spenatlasagne med chèvre men definitivt inte den sista. Satans så god den blev! Receptet är Sara Begnérs och fanns med i en buffétidning för något år sedan.

Lasagnedax i Lucias hus. Ingredienser radas upp. Tomaterna svämmar nästan över i växthuset. Eller svämmade. Det har varit frost i veckan och jag har inte varit ut i växthuset och tittat efter om det är dött där ute.

Här kommer receptet. Smaskelismask!!

Spenatlasagne med chèvre (4 personer)

1 paket fryst bladspenat (250 g)

1 stor gul lök

1 msk olivolja

ca 150 g chèvre

4 dl mjölk

10 soltorkade tomater

1 tsk torkad basilika (jag tog färsk från växthuset)

1 paket färska lasagneplattor (jag tog vanliga hårda 20 minuters)

salt och peppar

Tina och krama ur spenaten. Skala och hacka löken. Fräs den och spenaten i olivolja. Salta och peppra. Mixa chèvre, mjölk och soltorkade tomater med stavmixer eller i matberedare. (jag tog otät matberedare och fick en mjölkexplosion i halva köket, måste skaffa en stavmixer snart). Krydda med basilika salt och svartpeppar. Varva ostsås, spenatröra och lasagneplattor i en gratängform. Sätt in i mitten av ugnen ca 20 minuter 200 grader.

Voila!

Jag har varit på planeringskonferens i två dagar med jobbet. Trevligt på alla sätt och vis men också jobbigt så klart. Vi bodde i en gammal herrgård i pittoresk bruksmiljö. Rummen var sisådär men maten var helt fantastico.

Något annat som var fantastico var det tillhörande orangeriet. Helt underbart gulligt trots att det regnade och det mesta var överblommat och lite rassligt. Jag blev förälskad i en blomma jag aldrig sett tidigare. Bladen ser lite ut som någon sorts mynta och blomman är stor och vackert lila. Den växte i ett av landen men fanns även planterad i stora krukor på gården tillsammans med andra blommor. Alla växter hade små namnskyltar framför sig utom den här då så klart. Typiskt!

Någon som kan hjälpa mig med namnet på den här godingen?

Jag har nästan nyss kommit hem. Har jobbat till halv sex och sedan hälsat på min farmor som ligger på sjukhus nu. Hon har problem med magen och åkt ut och in på sjukhuset sedan i somras. Jag tänkte när jag kom hem att jag har ju absolut inget att blogga om. Det händer inget kreativt i detta hem annat än möjligtvis på helgerna. Men så kom jag på att jag lovat Lisa receptet på rödbetsbiffarna. Medan jag letade fram det funderade jag över var det kommer ifrån och kom på att jag hittade det i en underbar bok jag lånade på bibblan för flera år sedan. Minns inte vad den heter eller vad kocken/författaren heter men hon hade en cateringfirma och var ofta ute med filmteam och fixade maten vid inspelningar. Det var en grymt inspirerande bok med en massa fina bilder på mat och coola skådespelartyper. Härliga berättelser kring de här inspelningarna. Hur de åt vegoburgare i solnedgången typ 80 pers och allt slit runt omkring. Så om någon av er känner igen det här vill jag gärna veta vad det var för bok.

Här kommer receptet i alla fall:

Rödbetsbiffar fyllda med kapris

(4-6 personer säger receptet men det blir verkligen MASSOR av biffar)

You will need this:

7 kokta medelstora potatisar

7 medelstora rödbetor

1-2 stora gula lökar

1-2 dl hackade örter t ex basilika, timjan, oregano, persilja

2-3 msk dijonsenap

1 msk finhackad kapris

6 msk ströbröd (3 till smet, 3 till stekning) (fattar inte, ska man panera?)

ca 2 tsk örtsalt

2 klyftor vitlök

1/2 tsk grönpeppar

2 ägg

smör eller olivolja

Do like this:

Koka potatisen. Riv rödbetorna fint, hacka löken och örterna. Hetta upp smör och fräs försiktigt rödbetorna och löken. Mosa den kokta potatisen, blanda med rödbetor, lök, senap, kapris, ströbröd, örter, kryddor och ägg. Låt svälla ca 15 min. Forma biffar och stek i smör eller olja.

Det är också gott att fylla biffarna med fetaost.

Det tar lång tid att steka biffarna tycker jag så jag vet att jag någongång stekt dem i ugnen i långpanna. När jag gjorde mina biffar i söndags gjorde jag halvsats och det blev säkert 20 biffar.

Good luck with the beetrootbeefs!!!!

Ja men hur underbart var det inte på Di Leva föreställningen i fredags!!!! Kärlek så klart! En fin kaftan i lila med regnbåge hade han på sig. Han ser ut som en liten pojke. Alldeles magisk och sagolik. Åsså fnissade han så sött hela kvällen igenom. Vi i publiken fick meditera tillsammans med honom och ta emot kosmiskt ljus och kraft från honom i form av guldägg som vi förde in i våra kroppar genom huvudet. Flummigt?? Jajamensan och helt fantastiskt underbart! En allmän frågestund fick vi också, där en mikrofon gick runt i publiken till alla som ville fråga något. Jag hade gärna ställt tusen frågor men kände mig alldeles för blyg. En hel massa musik var det såklart också, så vackert så. Nu gillar jag inte Di Leva så mycket för hans musik utan mer för hans härliga personlighet. 3 1/2 timme höll det på inklusive en öl/vin/te/kaffe paus. Kändes som en svinblink.

Kräftkalas hade vi också för brodern igår kväll hemma hos våra föräldrar. Det var riktigt livat med hattar och snapsvisor. Mamma hade gjort supergod västerbottenpaj, bulgursallad och flera goda såser. Oj nu blir jag hungrig igen!

Trots att det känns som att jag håller på att bli förkyld har jag haft värsta speeden nu ikväll.(måste vara Di Levas energi). Har stekt rödbetsbiffar för glatta livet och bakat en Omega-3 limpa. Åt en ayurvedisk härligt gyllengul morotssoppa till middag för att mota den eventuella förkylningen. Vi får väl se hur det känns i morgon.

Fantastiskt goda rödbetsbiffar med bl a dijonsenap och kapris i. Har stekt ett helt gäng som kan vara bra att ha i frysen.

Så här ser de ut färdigstekta. Kanske inte så snygga men GODA! Jag älskar rödbetor i alla former.

Härligt gyllengul morotssoppa som passar doshan Vata bra.

Di Leva delade ut frukter till publiken i fredags. Det handlar om att "ge" som han sa under kvällen. Jag blev dödsens inspirerad och var tvungen att bunkra upp frukt i köket idag. Någon som vill ha? Välkommen förbi! 

Ikväll ska maken och jag se, lyssna och låta oss inspireras av Di Leva på Spegeln i Gävle. Det ska bli såååååååå spännande!

Det är inte bara musik utan en föreställning som han skrivit tillsammans med regissören Peter Oskarson. Bland annat utlovas svar på meningen med livet och en massa käääääääääääärlek! Jag återkommer med rapport imorgon. I övrigt blir det kräftkalas imorgon hos mina föräldrar för brorsan som fyller 26 år. Helgen ser lovande ut!

Pussar och kramar från Lucia!

Vi använder väldigt sällan socker i vår familj. Det blir mest när man bakar, gör varm choklad eller när vännen S kommer på besök och vill ha socker i sitt kaffe. Maken ryar emellanåt och tycker att köksbänken är så in i h..vete full av burkar och prylar. "Man får ju inte plats att laga mat ens", kan han muttra. Därför försvann helt plötsligt en dag vår röda sockerskål med lock och sked från bänken. Den hade maken städat undan.

Så i går kväll skulle 13-åringen göra en hemmagjord proteindrink efter hockeyträningen och behövde en tesked socker. Han ojade sig kraftigt över att han inte hittade sockret i skafferiet. Och lite drygt är det ju att behöva ta fram hela påsen. Sagt och gjort vi behövde en sockerskål. En med skruvlock att ha i skåpet, enkel att ta fram. Jag hittade en glasburk som det varit dijonsenap i. Där har jag ju kunnat nöjt mig, hällt i socker och ställt i skåpet. Men ååååå nej sååååå trist! Jag drabbas av värsta pysslomanin. Burken måste blötläggas för att få bort etiketten. Limmet är omöjligt att få bort och jag drar mig till minnes hur personalen på Cevera tipsade om lampolja för att få bort små klisterlappar på vinglas. In i förrådet och leta lampolja, hittar den och simsalabim så flyter limmet av på en sekund. Diska burken igen. Leta fina bilder på internet att skriva ut. Svårt att få till rätt storlek som passar på burken, inte för stor inte för liten.

Det känns ändå som om något fattas. Jo men visst lite bollfrans blir perfekt. Och sedan phuuuu färdigt och fint. Gav mersmak dessutom.

Ja men den här fina burken kan man väl inte bara gömma i skåpet eller?????

En sak som upprör mig oerhört är livsmedelsindustrins fula trix för att få oss konsumenter att köpa deras produkter. Ta det här med smakförstärkare (glutamater) som finns i massor av matvaror som man inte har en aning om. Glutamater är så vitt jag förstår ett nervgift som lurar hjärnan att det vi äter smakar mer än vad det gör. Det vill jag ALDRIG ge till våra barn eller äta själv heller för den delen!!

I vår familj har vi blivit extra uppmärksamma på det här de senaste åren. Maken är nästan nojigare än mig. I somras kom han hem med två påsar tacochips av Icas egna märke. Han fick för sig att det var de chipsen vi brukade köpa som var ok. Väl hemma upptäckte han att det var fel sort och att det var glutamater E 621 i bägge sorterna. Han knöade ner dem i soporna direkt och åkte till Willys för att köpa den rätta sorten. Egentligen skulle han väl åkt tillbaks till Ica och bett om att få lämna tillbaka påsarna och talat om varför. Det är ju på det viset vi konsumenter kan påverka livsmedelsindustrin. Jag tror inte människor vet om att glutamater är så pass vanliga som de är. T ex finns de i buljongtärningar, grillolja, färdigskivad rökt skinka, i alla chips med smak på (vanliga saltade är ok) mm.

Jag har en bok som heter "Handbok för den kräsne konsumenten" som jag köpte av en föreläsare som heter Tommy Svensson för några år sedan. I den kan man läsa om olika tillsatser i mat och dryck som inte är bra för kroppen. Alla E-nummer finns uppradade så att man lätt kan se om det man tänker köpa är ok eller inte. När jag precis köpt boken hade jag den med mig till affären och upptäckte att vissa saker av det jag alltid köpt inte alls var hälsosamt. Jag fick även göra ett rejält rens i kylskåp och skafferi. Nu är det ju som tur är så att tillsatser av olika slag i små mängder inte är så skadliga men ändå. Varför finns de överhuvudtaget i det vi ska äta själva och ge våra barn? Jag blir skitförbannad!!!