Jag blir så väldigt nostalgisk ibland när jag tittar på alla våra foton från semestrar, julfirande, födelsedagar och alldeles vanliga vardagsbilder. Häromdagen satt jag och bläddrade i både album och bland lösa bilder (mest sådana faktiskt...hrm) när jag hittade den här underbara bilden.

Det här är våra barn för...jaa vad ska man tro fem sex år sedan. Alltid höll de på och tokade sig, klädde ut sig och hittade på de mest fantastiska lekar. Idag är de här småfisarna (från vänster) snart 11 år, 13 år och snart 15 år. Vet inte vad det här var för tillfälle men det var förmodligen en vanlig vardag på sommarlovet. Fram med superhjältekläderna och kalsonger och trosor på huvudet blir jättesnyggt!!

Minns ett annat tillfälle när pojkarna var rätt små. De var inne på äldsta sonens rum och låg i sängen bland massor av gosedjur och fönstret var öppet. Jag tyckte det drog kallt och ville stänga. Höga protester fick jag då.
- Nej nej stäng inte. Vi leker att vi är morötter och ligger i kylskåpet. Gosedjuren är andra grönsaker.

Ja men självklart måste det vara lite kallt i ett kylskåp. De visade mig vilka gosedjur som var sallad och rädisor och tomater med stor entusiasm. De var så himla kreativa och påhittiga. Jag kan sakna det där ibland när jag ser bilder från den tiden. Men självklart är det lite enklare med större barn och de kan vara kreativa och påhittiga nu också...men ändå....

Nyligen hemkommenn från Avesta och hockeycup sitter jag i soffan med te och dator, nyduschad och uppvärmd till människa igen. Fy va kallt det ska behöva vara i ishallar. Det blåste dessutom svinkallt i Avesta, så där riktigt grinigt väder. Jag vågar knappt skriva om hockey mer men nu lovar jag att det här är sista inlägget om hockeymatcher, för nu är säsongen slut för denna gång (tyvärr vill jag tillägga). Cupen gick kanonbra för laget. Semifinal och final idag och det slutade med silver!!! Sonen var deppig för han fick en rejäl klämskada på sitt lillfinger under sista matchen igår, så pass rejäl att han inte kunde vara med och spela idag. Han fick klubban över sin hand på isen och en annan kille klev på klubban. Blodet rann och han är jättesvullen och jätteöm. Detta med hockeyhandsken på! Det rister i ändan på mig bara jag ser fingret. Nu var det här en olycka men det kan gå rätt tufft till ibland. Många hårda tacklingar och åkningar in i sargen som får en stackars mamma att undra om det egentligen är klokt att låta så små killar spela.

När vi kom hem hade maken gjort en alldeles fantastiskt fin liten påskbuffé som vi glupskt kastade oss över. Sill, ägg, lax, avocado, köttbullar och småkorvar mmmmm.......
















Börjar blir lite tjatigt med den gröna duken på varenda bild. Måste nog byta efter påsk.

Önskar er alla en fortsatt härlig påsk!   

Teaterkvällen igår var rolig men slutade lite oväntat. Det var fantastisk scenografi och många scenbyten och fina kläder. Handlingen var något obegriplig emellanåt så 13-åringen var väl inte så där överväldigad men bet ihop trots att han dessutom hade huvudvärk. Bonusbarnens mamma och hennes man var också med och 10-åringen satt bredvid sin mamma. När det gått fem minuter av föreställningen sa 10-åringen att han hade ont i magen och behövde gå på toaletten. Vilket helt enkelt inte är möjligt i Gasklockan. Scenen rör sig och snurrar och även vår läktare snurrade runt och bytte plats under hela föreställningen. Man sitter liksom där man sitter tills det är slut. Jättehäftigt men kan ge klaustrofobiska känslor om man har anlag för det. Så där fick han sitta i en timme tills det var paus. Då sprang han med maken till toaletten och vi andra köpte fika. När de kom tillbaks var sonen ledsen och hade jätteont i magen. Så det slutade med att maken tog båda pojkarna med sig och åkte hem. Min 13-åring såg så klart sin chans och ville åka med dem. Så jag, bonusdottern och hennes mamma med man fick se andra akten själva. En bit in i föreställningen durrar det till i min väska. Maken hade skickat ett sms med bild och allt där det stod " vi passade på att lägga en pizza på toalocket". Bilden visade just detta. 10-åringen hade bara varit hemma en minut innan han kastade sig upp på toaletten och hann inte få upp locket. Tog en timme för maken att få fräscht igen. Vi andra var såååå tacksamma för att de åkt hem. Tänk om han spytt på teatern!!! Eftersom man inte kan gå ut så skulle det ju ha hänt.

Det blev några turer till för 10-åringen på toaletten under kvällen och natten. Vi andra käkade vitpepparkorn för glatta livet och det inbillade illamåendet kom smygande.

Imorse gick jag upp kl 6 och fick iväg 13-åringen på hockeycup till Avesta. Kände mig så pigg och funderade på vad jag skulle göra uppe helt ensam när han hade åkt. Jag gick och la mig igen och läste och blev såååå trött, somnade om och vaknade halv tio. Sedan har jag känt mig seg hela dagen. Bonusbarnen har åkt till mor sin och maken och jag har degat runt. Nu har han åkt till Leksand för att fota Brynäsmatchen så jag är helt solokvist.
Jag och 10-åringen tog i alla fall fram påsklådan från källaren igår. Vi hittade det här tuffsiga gänget som man bara inte kan motstå och som så klart får en plats på köksbordet i påsk.






















"The Easter gang". Tillverkade av barnen när de var pyttesmå. Det syns verkligen att gänget varit med ett tag. Den lite ängsliga längst bak till höger är min favvo. Guuuud va söt den är!!
























Pulsade också ut i snön och fäste några fjädrar i det lilla päronträdet. Hittade 15 stycken i gult och rosa i källaren. Orkade inte köpa fler.
















Så här många ägg i olika varianter fanns i vår påsklåda. Varför i hela friden köpte jag nya?????

När jag hämtade sonen i fredagskväll från kompisen i stan var han sur som en citron. Bara så jag visste så skulle dom åka och bada på lördagen. Jaha va kul, sa jag. Men vi vet inte hur vi ska komma dit, sa sonen. Ja men K bor ju jättenära badhuset sa jag. Vi ska åka till Parkbadet i Sandviken, säger sonen då. (Det ligger ca 2,5 mil härifrån) Innan jag hann säga något brakade han loss igen och sa att nä nä jag får inte ens åka och bada. Det är väl bättre att jag sitter hemma ensam framför datorn då.
Jag sa att han visst fick åka och bada men att jag kunde inte skjutsa. Han muttrade något om att J:s föräldrar kanske kunde.

Så igår blev det bad för killarna. J:s mamma skjutsade och sedan fick de åka buss hem. J:s mamma visade var de skulle kliva på och sedan hämtade jag dem i stan. Sedan blev det nytt gnäll för nu skulle J och K sova hemma hos J. Vi var bjudna på kalas till mina föräldrar eftersom pappa fyller år på måndag. Sonen tjatade och gnatade när kompisarna satt med i bilen. Jag teg och kände ilskan stiga. Till slut kunde jag inte hålla mig utan sa högt och tydligt: Tänk det är jävligt synd om dig! Sedan vi släppt av kompisarna då mjuknade sonen och sa plötsligt med öm röst: Modern. Jaa hon som är så dum sa jag. Näe du är snäll sa han då. Snacka om att försöka spela tuff inför kompisarna. Jag tog ett snack med honom om det och han verkade förstå vad jag menade. Puh ska det vara så här nu framöver?? Jag mår nästan dåligt när jag hör mig själv låta som min egen mamma gjorde när jag var i tonåren. Jag måste försöka hitta en egen stil : ) med egna uttryck.

Igår kväll var det kalas hos mina föräldrar. Pappa fyller år på måndag så vi passade på att fira i helgen. Det känns som riktiga kalastider nu. Förra helgen systersonen, nu pappa och i april både syrran och hennes man. Men det är så himla roligt att träffas allihop. Syrran och jag var på långpromenad i går eftermiddag. Vi gick runt på alla gator i vår stadsdel och tittade på hus, hur folk påskpyntat och pratade massor i en och en halv timme. Hos mamma och pappa blev det som vanligt jättegod mat i form av buffé med både kött, fisk, sallader, potatisgratäng, ägghalvor med räkor och en härlig bärpaj med vaniljvisp till efterrätt. Det känns som om jag ätit konstant den senaste veckan, det ena godare än det andra. Nu måste jag nog dra åt svångremmen lite.

Efter maten blev det schlager resten av kvällen. Jag tyckte det var många bra låtar med i år och tvekade mellan Charlotte Perrelli och Sanna Nielsen. Men till sist bestämde jag mig för Sanna eftersom jag av någon anledning får en gråtklump i halsen varje gång den spelas. Hon blev ju också folkets favorit och det måste väl ändå slå högre än juryns, tycker jag i alla fall.


















Min sötaste lilla farmor och jag. Hon blir 92 år till sommaren och är piggheten själv. Jag hoppas jag ärvt åtminstone några braiga gener från henne. Bra smak har hon också och hejade på Sanna Nielsen precis som jag.





















13-årige sonen med kusin F framför datorn hos mormor och morfar. Kusin F hejade på Amy Diamond medan sonen rynkade på näsan åt alla artisterna.






















Systerdotter F, syrran och mamma ställde gärna upp för en bild till bloggen. De har börjat vänja sig nu : ) F har lånat 13-åringens kepa.


Nej nu ska jag skjutsa sonen till Läkerol Arena. Kl 16.00 smäller det. Då är det nedsläpp i finalen mellan våra grabbar i GGIK/HSK och Skutskär. Återkommer ikväll med resultatet.
Håll nu tummarna för boyzen!!

Det blev silvermedalj för laget idag. Matchen var en riktig rysare som slutade 6-7 till Skutskär. Det var rent ut olidligt emellanåt och stog 6-6 när det var en minut kvar. Så klart var killarna besvikna men tänk vilken resa de har gjort den här säsongen. Förra året kom dom sist i serien. I år har de jobbat sig uppåt och hamnade till slut i finalen. Skutskär har varit i final de senaste tre åren och alltid kommit tvåa så det var väl roligt att de vann. Men det har så klart varit roligare om vi vunnit. Vi föräldrar som stod och väntade utanför efter matchen fick höra av en storebror att "uppmuntrande" föräldrar i det här läget var det värsta som fanns. Raka puckar är bättre, typ "synd på en sån spännande match att ni inte vann" inte " ja men silver är ju jättebra!!"
Det var i alla fall jättemaffigt när matchen skulle börja. Hela hallen släcktes ner och en massa häftigt ljus for över isen och spelarna ropades in på isen i högtalarna till musik. Åååå jag blev alldeles tårögd!














Det är alldeles tyst och speakern börjar förbereda spelarna för sitt intåg på isen. Fina mönster snurrar över hela arenan, musiken drar igång.......















Spelarna kastar sig in på i isen i hög fart (ser ni dom där i mörkret?). Röda och gula strålkastare cirkulerar på isen.

Matchen är över och nu väntar prisutdelning. Det blev i alla fall finfina silvermedaljer. Hurra! Hurra! Hurra!

Så har man fått vara den där tråkiga mamman som säger nej nej nej. Jag tror jag berättat tidigare att sonen började på en ny skola i höstas, en friskola med inriktning mot idrott och hälsa. Flera av hans gamla klasskompisar bytte också så det blev inte så många kvar i den gamla skolan. Hur som helst så har han fått flera nya kompisar som han gärna umgås med vilket jag tycker är jätteroligt. Det verkar vara fina och skötsamma killar ( hör ni vilken pensionär jag låter som nu fniss). I kväll efter middagen skjutsade jag honom till en av killarna. Eftersom sonen umgås speciellt mycket med honom så följde jag med in och hälsade på hans föräldrar och blev kvar ett bra tag och pratade med kompisens mamma. En jättetrevlig och gullig mamma. Nu var det så att det var en kompis till där som den första kompisen skulle sova hos. Jag bestämde med mamman att hon skulle skjutsa killarna dit de skulle sova och min son skulle följa med dit (det är i stan). Vi bestämde också att jag skulle hämta sonen vid 22-tiden. Efter ett par timmar ringer sonen till mig och säger att han också vill sova där. Jag blir väldigt tveksam eftersom jag inte alls träffat den kompisens pappa som de var hos. Pappan var dessutom inte hemma men väl storebror i 15-16-års åldern. Jag ville gärna prata med pappan men det visade sig att han inte skulle komma hem förrän i morgon. Då drog jag öronen åt mig direkt och sa att det här måste jag fundera över en stund och ringa upp igen. Här kan man tycka att jag skulle sagt nej direkt och därmed basta. Anledningen till min tvekan ändå var att jag på något sätt litar på den första kompisens föräldrar eftersom deras son fick sova där trots att de var ensamma. De har dessutom känt varann sedan flera år tillbaka. Jaa hur gör man? Jag ringde sonens pappa och han sa direkt att han inte tyckte det var någon bra idé. Sonen var grymt besviken och sur när jag ringde upp igen och sa nej. "Alla andra får ju" "Nu vill jag sova hos pappa istället" bla bla bla. Fick jag höra. Jag berättade så klart att pappa minsann också sagt nej så det skulle inte bli något bättre där hemma. Vojne vojne ska den här tiden börja nu???
Men jag fick i alla fall sonen att skratta lite i telefonen innan vi la på. Jag skrattade och sa att precis så där sa jag också när jag var i din ålder "alla andra får utom jag".
Så just nu ligger man väl inte på plus direkt. Det värsta är att jag måste ge mig ut i bilen så sent. Jag är kvällstrött ju!

 


Ibland kan det vara roligt att sova över hos någon kompis

Maken ska iväg och repa med bandet och jag ska storhandla när följande lilla episod utspelar sig.

Maken: - Näe nu måste jag gå på toa innan jag drar.

Jag: - Det är inte att rekommendera. Finns inget papper.

Maken (lite hoppfullt glad): - Jojomensan det finns en rulle på micron....nehe??

Jag (snabbt): - Har jag redan använt på lunchen.

Maken (lätt panikslagen irrandes i köket): - Men va faaan finns det inte ens en liten servettjävel i det här huset!!!!

Jag (kolugn): - Näe.

Jag (kolugnt igen): Men det finns en påse bomull på toan.

Maken (ännu mer stressad): - Man kan väl inte torka sig i röven med bomull heller!!!!!

Jag (kolugnt än en gång): - Joo om man blöter den lite.

Maken: - Ja där talar du av egen erfarenhet hör jag.

Vi brister ut i värsta skrattet och till sist hittar vi en liten öppnad förpackning pappersnäsdukar i ett av köksskåpen.
Sedan var det verkligen dags att storhandla.