Så har man fått vara den där tråkiga mamman som säger nej nej nej. Jag tror jag berättat tidigare att sonen började på en ny skola i höstas, en friskola med inriktning mot idrott och hälsa. Flera av hans gamla klasskompisar bytte också så det blev inte så många kvar i den gamla skolan. Hur som helst så har han fått flera nya kompisar som han gärna umgås med vilket jag tycker är jätteroligt. Det verkar vara fina och skötsamma killar ( hör ni vilken pensionär jag låter som nu fniss). I kväll efter middagen skjutsade jag honom till en av killarna. Eftersom sonen umgås speciellt mycket med honom så följde jag med in och hälsade på hans föräldrar och blev kvar ett bra tag och pratade med kompisens mamma. En jättetrevlig och gullig mamma. Nu var det så att det var en kompis till där som den första kompisen skulle sova hos. Jag bestämde med mamman att hon skulle skjutsa killarna dit de skulle sova och min son skulle följa med dit (det är i stan). Vi bestämde också att jag skulle hämta sonen vid 22-tiden. Efter ett par timmar ringer sonen till mig och säger att han också vill sova där. Jag blir väldigt tveksam eftersom jag inte alls träffat den kompisens pappa som de var hos. Pappan var dessutom inte hemma men väl storebror i 15-16-års åldern. Jag ville gärna prata med pappan men det visade sig att han inte skulle komma hem förrän i morgon. Då drog jag öronen åt mig direkt och sa att det här måste jag fundera över en stund och ringa upp igen. Här kan man tycka att jag skulle sagt nej direkt och därmed basta. Anledningen till min tvekan ändå var att jag på något sätt litar på den första kompisens föräldrar eftersom deras son fick sova där trots att de var ensamma. De har dessutom känt varann sedan flera år tillbaka. Jaa hur gör man? Jag ringde sonens pappa och han sa direkt att han inte tyckte det var någon bra idé. Sonen var grymt besviken och sur när jag ringde upp igen och sa nej. "Alla andra får ju" "Nu vill jag sova hos pappa istället" bla bla bla. Fick jag höra. Jag berättade så klart att pappa minsann också sagt nej så det skulle inte bli något bättre där hemma. Vojne vojne ska den här tiden börja nu???
Men jag fick i alla fall sonen att skratta lite i telefonen innan vi la på. Jag skrattade och sa att precis så där sa jag också när jag var i din ålder "alla andra får utom jag".
Så just nu ligger man väl inte på plus direkt. Det värsta är att jag måste ge mig ut i bilen så sent. Jag är kvällstrött ju!

 


Ibland kan det vara roligt att sova över hos någon kompis

Tack Liz, Jessica och Persilja för era kommentarer med kloka ord om tonåringar. Det är alltid skönt att känna att man inte är ensam om ett "problem". När sonen kom hem där på kvällen var han på ett glatt humör och åt lite mat (kände nog på sig att han gjort ett övertramp). Jag gjorde ingen stor affär av det hela utan sa bara rakt upp och ner att så som han sagt till mig på telefonen inte var acceptabelt och att så säger man inte till någon människa (med lite sträng röst). Jag sa också att jag blev både arg och ledsen. Han sänkte ner huvudet som en skamsen hund och bara höll med. Sedan var det ur världen. Gjorde jag det för lättvindigt? Skulle jag ha tagit ett längre snack, eller? Det svåra med barn är ju att man aldrig får veta om man gjorde rätt eller fel. Hur som helst så var han JÄTTEtrevlig resten av kvällen. Han sa bland annat: - Det är alltid sån mysig stämning här hemma mamma.
- Tycker du, sa jag.
- Jaa hemma hos pappa är allt så kantigt och rakt, här hemma är det mera runt liksom.
Guud va full i skratt jag blev. Jag förstår precis vad han menar och jag tycker att han förklarade det så himla bra.

- När jag kommer hem måste jag steka pannkakor till friluftsdagen i morgon, säger 13-åringen när han ringer och vill bli hämtad från kompisen.
Härliga tider, barnen fixar sin egen matsäck!! Sonen har alltid varit intresserad av matlagning, jag antar att jag får ta åt mig lite eftersom jag gärna bakar och lagar mat själv och barnen har fått vara med så mycket de vill ända sedan blöjtiden : ) Det känns riktigt bra att inspirera dem till matlagande individer. Mat är inte bara gott utan roligt, kreativt och härligt att hålla på med. Extra viktigt att pojkarna lär sig laga mat. Det värsta som finns är unga killar som inte ens kan koka ett ägg och förväntar sig att flickvännen ska fixa allt i köket. Nej fyyy sådana pojkar vill jag inte bidra till att befolka jorden med. Känner mig extra speciellt stolt när de vill laga mat eller baka på eget initiativ och inte bara när jag frågar.


 





















13-åringen steker pannkakor för glatta livet